mitt stjärnfall.
"Jag stirrade upp på stjärnorna. De var spridda som glitter på ett svart papper. Så vackert. Så magiskt. Jag låg på rygg och njöt av den ljuva sommarnatten. "Tänk att någon just nu, i den här stunden, ser på exakt samma stjärna som jag" sa jag och log för mej själv. Du låg bredvid men satte dej upp och tittade ner på mej. "Men jag är den enda i den här stunden som ser på dej" sa du och log. Jag satte mej också upp. Vi var så nära att jag kunde känna dina andetag mot mitt ansikte. "Jag ser stjärnor i dina ögon" viskade jag. "Du är vackrare än månen" viskade du tillbaka. Du flyttade närmare så att våra läppar nästan rörde varann. Jag blundade. "Kyss mej" sa jag och du kysste mej. När jag öppnade mina ögon var du inte där längre. Kvar var bara stjärnhalsbandet du gett mej, kvar från en annan tid. Jag undrade om du såg mej just nu, och om du var lika sagolik som jag mindes dej..."
Kommentarer
Postat av: emelie
jättefint skrivet!
Trackback
