freedomwings

Ibland undrar jag, precis som alla andra, om det är något fel på mej.

Jag är en väldigt känslig och känslosam människa, det är fakta. Något annat påstående är felaktigt och bör ej lyssnas på.
Jag berörs av mycket här i världen, jag gråter så fort ett djur dör, jag gråter när jag kollar på film / serie , jag gråter när jag jag mår piss och jag gråter när jag ska ta farväl av mina föräldrar. Det är rätt vanligt hos oss tjejer, men i alla fall...

Jag har märkt att väldigt många människor är svaga och beroende av andra.
Antingen är det en vän eller så är det en partner. Man lixom bildar sitt eget liv kring deras... För mej säger det sej självt att det är en dum idé, right? Man måste alltid ha en back-up plan, för inget vara för evigt.
Sedan går de och deppar SKIT-länge... Visst, det är fan inte kul när man lagt ner sitt hjärta i det, men vafan tror ni inte JAG har varit med om det?
Jag ville därför klargöra för er att jag inte är kall / okänslig.
Jag är som sagt en väldigt känslig liten tjej men däremot jävligt stark.
Lika mycket som jag vill ha folk kring mej, kan jag klara mej jävligt bra utan.
Jag har insett i mina nästan 18-år att folk kommer och går, livet rullar vidare och antingen kan man acceptera fakta eller stå kvar på samma jävla trista och deprimerade plats (som inte gör saker bättre för 5 öre) och HOPPAS att allt blir som förr.

Visst, det är inte lätt. Verkligen inte.
Men jag har i alla fall lyckats ta mej över den där gränsen där "allt är svårt och förjävligt".
När man väl gjort det kan man antagligen bli ett känslokallt svin resten av livet, för att man är så rädd för att bli sårad igen, eller så kan man göra som mej - lära sej av varje misstag och inte hänga upp sej på samma jävla sak hur länge som helst.



Ville bara få det sagt.

Hemkommen från Sweden Rock sen i söndags.
För att göra en lång historia kort.
Jag söp - kunde inte lösa in min biljett för att den tydligen var köpt med falska kort och fick därför inte se ett enda jävla band - träffade min BROR som jag inte träffat på nästan 10 år - jag tatuerade mej - jag blev sjuk.

Vädret sög.
Regnade det inte så blåste det som in i helvete.
Sen att jag blev sjuk gjorde fan inte saken bättre.
Och att jag var så sjukt jävla ofräsh. Duschade ingenting och hade samma gamla smink på mej, hahaha....
Nästa år blir det fan inte så alltså. Hell no.


Fick som sagt en tatuering iaf!!!!!
Hittade en asschysst kille som tatuerade, André, så han gjorde det på mej, Josefine & Johanna.
Haha jag fick min gratis, kanske för att jag var så söt? Not. Bara för att jag var snäll.



Dålig bild.
Ska försöka fixa en bättre med digitalcamera.

Sen var det så jävla härligt att få träffa min brorsa alltså...
Shit. Så jävla go människa.
Känns så bra att ha en bror man kan snacka med nu.
Nej, han är inte min "låtsas"bror, vi har samma pappa så det är rätt lugnt.

Idag har jag gjort allt (eller ja, nästan allt, måste hämta ut pengar imorn med) som krävs för att få det sista gjort inför Sweden Rock.
Jag handlade "mat", blanddricka, plåster (haha).
Jag hämtade även ut våra biljetter. Allt i spöregn.

Fixade även alkohol idag,
haha bättre sent än aldrig va ;)
Som tur var fixade min vän Daniel det - vettefan hur jag hade gjort annars!
Tack och puss! ♥


Så imorgon, EFTER MÅNGA OM OCH MEN,
bär det äntligen av till Sölvesborg.
Jag har inga förväntningar alls, om jag ska vara ärlig.
Jag tror det ska regna hela tiden,
i alla fall varje dag och annars ska hela himlen vara täckt av moln.
Det är vad jag tror så ja, jag kan ju inte bli mer besviken va?


Klockan 10.25 går tåget.
Och där ska jag och Josefine sitta tillsammans, med all packning.


Fast nu ska jag fan gå och packa,
typ halv tolv på natten.
Så typiskt mej ;)



Snygga bryyydar!

Ännu en gång besöker jag singelvärlden,
för att se om det kanske finns något att hämta där. Något, inte någon.

Att säga att jag är helt sorgfri vore en lögn.
Det är alltid sorgligt för min del, hur jag än vrider och vänder på det.

Fast ledsen och nergrävd är jag absolut inte.
Och ni får inte tolka mej fel nu,
jag älskar Mathias väldigt mycket och kommer att göra det ett bra tag framöver,
men efter att ha haft 4 förhållanden tätt efter varandra,
har jag ett behov av att få vara "fri" nu.
I alla fall känna hur det känns med vinden under vingarna.

Mathias kommer att finnas kvar i mitt liv,
och jag i hans.
Vi kommer att kunna umgås och prata om saker, precis som förrut.

Men ibland måste man sätta sej själv före.
Vad är det jag egentligen vill?


Det blev 7 månader ungefär,
tack för tiden och farväl är ej föralltid.

Nej, jag uppskattar inte dej lika mycket längre.
Varför? För att det inte finns så mycket att uppskatta kanske?
Tanken bara slog mej som en blixt... Vet egentligen inte exakt vad jag hade förväntat mej, men inte det där i alla fall. Vad hade du förväntat dej egentligen, det är det som är frågan.
Känns förjävligt att skriva detta men jag ångrar fan att jag brydde mej överhuvudtaget.
Hatar fan när saker och ting inte kan uppskattas.

Fråga inte,
jag vill inte prata om det.

---

Snart är det Sweden Rock och jag drar fan dit.
Har hittat en asbra lösning nu,
det gäller bara att få svar så fort som möjligt så man kan få genomföra det.
Drar ifrån allt annat och hoppas på en jävligt bra start på sommaren.
Kan hoppas i alla fall.
Har väl Josefine att tacka för all jävla pepp och energin hon valde att lägga på att hitta lösningar.
Tack, och kul att du ska med ♥

Bild på mitt nya hår kommer inte alls senare.
Någon gång ja, men inte nu.

Nej, jag blev inte nöjd alls.
Jävla kukfärg...



Saknar mitt blonda hår yes...

Nu har jag precis tvättat ur min nya hårfärg.
Bild kommer senare ;)