freedomwings

Jag kommer ihåg när jag var mindre,
jag förstod aldrig uttrycket "ska man skratta eller gråta".
För mej var det ju självklart - är du glad, så skrattar du
är du ledsen, så gråter du.
Nu, några år senare, förstår jag precis vad det betyder.
ibland frågar jag t o m. mej själv vafan jag ska göra,
gråta för att det är så miserabelt eller skratta för att det är så jävla ironiskt och typiskt.

Jag vet att hela världen är full av falska människor.
Men ibland undrar jag inte om Marks Kommun, den jag bor i, är en av de värsta.
Jo, jag skojar inte - din bästa vän är plötsligt din fiende,
men självklart (EFTER ALLT SKITSNACK) är det din allra bästa vän igen.
Du kan gå bakom ryggen, svika förtroende, snacka skit om alla, vara otrogen och fortfarande ha massa vänner kvar! Jag undrar vart värdigheten tagit vägen...? Jag säger inte att du behöver vara högfärdig och se ner på andra - men för helvete, är du så jävla desperat att du tar tillbaka samma kompis som GÅNG PÅ GÅNG, snackat skit om dej flera gånger om,  som tydligt visat att den egentligen inte är en bra kompis, måste du ju ha satt ett jäkligt låg värde på dej själv. OK om du är lika stor i käften själv och snackar skit så fort någon vänder ryggen, då VET du ju att du inte är bättre någonstans och kanske innerst inne vet att du aldrig kommer att kunna behålla en ärlig vän... Men de flesta andra - ni är värda så mycket mer.
Sluta stå ut med otrogna killar och skitsnackande kompisar, hela jorden är full av människor, både bättre och sämre, det gäller bara att ge de en chans.




"jag vänder ryggen om"