TRASDOCKA
"Lika tydligt som hösten första vindar leker i träden,
så visste jag.
Jag hade nog alltid vetat. Egentligen.
Men nu var det så tydligt.
Du stod framför mig med din trasiga själ och sorgsna ögon. Vackrare än någonsin förrut.
Det kändes förbjudet att röra vid dig, det hade det varit så länge, så min fingrar kändes förlamade när jag höjde handen mot ditt ansikte. Jag rörde vid din kind, du fanns på riktigt, du fanns för mig.
Du log med ditt trasiga leende, ändå hade du världens vackraste läppar.
"jag älskar dig..." viskade jag, du andades in orden och vände. Lika skräckslagen för kärlek som för döden. Min lilla trasdocka... "
Kommentarer
Postat av: Mathias
haha, jadu!
Trackback
