freedomwings

Varning för känslosamt inlägg!

Har lust att börja lipa för att saker och ting blir så jävla fucked up..
Vill leva i tron om att "allting ordnar sej", men det är inte alltid lätt. Försöker tänka positivt, men det negativa förstör alltid. Vill tycka att inställningen "hoping for the best, but expecting the worst" är ganska tragisk, men inser att det är min syn på livet. Vill mer än allt äga miljoner, för att betala tillbaka allt mina vänner och familj gett mej. Jag vill köpa min mamma allt hon önskar sej, jag vill ta mina närmaste vänner på en shoppingtur, middag och fester, jag vill ge min syster sånt som hon alltid velat ha och jag vill ge min pojkvän allt det han förtjänar.
Det är därför jag vill ha pengar - för att skämma bort alla i min närhet, och ge de lyxen jag tycker de förtjänar.
Hatar att ha det såhär. Hatar hatar hatar! trots att jag delvis valt det själv, så slits jag mellan så många olika val, att själen fan inte vet vad den vill. Kanske är det illusioner? Längtan efter att ha och uppnå så mycket... Är det hjärnan som spelar mej ett grymt spratt kanske? Nä fuck this...